Vecka 1; Noosa.
Sista veckan i Noosa var väldigt lugn. Jag slutade jobbet - inte för att jag skulle åka men för att jag inte gick med på att jobba för så pass låg lön som jag hade under jul och nyår. Integritet och karaktär och sådant. Mer om det senare.
Ted och Richard åkte iväg mot Brisbane den tredje för att röra sig söderut. Planen var att jag skulle hinna ikapp dem i Surfers Paradise runt den 8:e!
Så jag vandrade omkring på hostelet i några dagar, fyllde min hårddisk med filmer och åt glass. I stora drag. Festade någon dag också.
Jag var orolig tidigare över att alla skulle hinna åka innan mig och att det därmed skulle bli tomt och tråkigt "hemma" men den enda som hann åka innan mig (förutom mina göteborgare) var Sven. Det är rätt häftigt när man tänker på det; vi hade aldrig träffats förr; vi bodde i samma rum i två månader; vi skildes vi åt (förmodligen - jag är realist ~ inte förhoppningsvis) för att aldrig träffas igen. [note; den meningen, alltså! Imponerad av mig själv. Fan vad jag är bra.]
Sista kvällen i Noosa gick vi ut och åt på en restaurang, åtta, nio stycken. Lite väl många för en sån där spontan grej, för det blev nästan svårt att hitta ett bord för alla, men det gjorde inget!! :)
Tack för alla fina minnen!
Att stiga upp på morgonen den 8:e januari tog emot. Jag sprang runt och kramade alla, sa mina hejdå och packade in alla grejer i Flashpackers lilla minibuss. Jag och Cissi bestämde oss för att ta en sista kaffe på Linnéas jobb innan jag hoppade på bussen så vi åkte från hostelet vid elva. Jesse följde också med! Och de som stannade kvar vinkade av oss när vi rullade ut på vägen. Fina människor alltså.
Vi satt och drack kaffe i en och en halv timme eller så, åt lite glass och var förvånansvärt glada! Jag kommer förhoppningsvis att träffa dem i Sydney lite senare i år, men ändå liksom... Man vet ju aldrig vad som händer, som Jesse sa...
"Nej, inte i min rosa skjorta...!" - Linnéa, 21 år. Hahah, fina du!
Oooh, wooow. Wopdidopdidoo! Tack för allt, ska du veta!
Mining-face Jesse. Lycka till! Small world, remember?
Sen hoppade jag på bussen till Surfers Paradise. Själv.
Vecka två; Surfers Paradise.
Surfers Paradise. Vilket ställe alltså. Herrejävlar. Bästa stället jag har varit på, tror jag. Varför det nu då?
Jo, för det första så reste jag ju själv och det betydde att jag pratade med väldigt många nya människor! Det var fantastiskt enkelt att göra det där.
För det andra så finns det inget bättre uteliv än där, om du frågar mig. En stad på 18 000 pers och på bara några dagar så var jag på ofattbart många olika klubbar, pubar, krogar samt debuterade på min första Kareoke-bar!
För det tredje så var det BILLIGT! $1 Corona fram till klockan 00 var det billigaste jag hittade...! Det var alltså på en klubb. Gratis drinkar för tjejer. Klart att stället hette Sin City.
Det såg lagom kul ut när jag anlände...
Och standarden var satt tidigt. Reg: VODKA.
Surfers;
- Melbas
- Vanity
- Sin city
- Strike
- Blush
- Beergarden
- Cocktail
- Fiddlers green
- Stage Up
- Liv
Detta var de bästa 10 klubbarna jag var på. Hahah, det tog mig alltså tre dagar... Börjar man tidigt så hinner man med mycket! Måste bara få berätta om "Strike", vilket var en bowling-klubb! Skitcoolt, varje gång man slog ner alla tio pinnar så fick man en gratis shot!! Jag tog fem strikes, sen gjorde jag inte mycket mer. Haha.
Jag hade i alla fall en kväll med Ted och Richard där, vilket var trevligt! Vi hittade en liten irländsk pub där vi satt ett tag, innan vi gick vidare för att sjunga kareoke. Det var en bra kväll.
Det som är lite tråkigt med Surfers Paradise är att vågorna är usla. Det går knappt att surfa där. Vilken besvikelse.
Det finns inte så mycket att se, förutom själva staden. Den ligger precis bredvid stranden, vilket är ganska häftigt! Men utöver det fanns det inte mycket att göra...
Åkte därifrån med en seriös bakfylla och två stabila timmars nattsömn i bagaget. Eller ryggsäcken, närmare bestämt.
Vecka tre; Byron Bay.
Hahah, Byron Bay var ju något alldeles säreget. Jag vet inte ens var jag ska börja.
Vi bodde alltså på ett ställe som hette Nomads Arts Factory. Det är ett hostel som rymmer ca 300 pers när det är fullt, vilket det nästan alltid är. 100 sängar och 200 tältplatser gör att det känns som en stor festival-camping. Det känns ungefär som att bo på Woodstock.
Människorna i Byron är också väldigt speciella. De stiger upp på morgonen, äter knappt frukost innan de knäpper första bärsen, röker, åker och surfar, mer bärs, röker lite till, spelar poker, röker och dricker bärs.
Min vistelse där var omvälvande, milt uttryckt.
Hippie-bussen till Nimbin. Vi åkte aldrig dit.
Och precis bredvid hostelet så låg "Byron Bay Brewery" som gör kanske den bästa ölen i Australien. Ja, så bra som den blir då. Inget som kommer från Australien är bra.
Bästa ölen de serverade var från Kanada.
Men vi hann göra lite vettiga saker också! Bland annat så gick vi till den östligaste punkten i Australien! Det var en lång promenad med många trappsteg, fast det var det värt! Det tog oss nästan två timmar att gå, enkel väg, och när vi kom fram tog en bild, åt lite chips och drack vatten. Turist, javisst?
När vi hämtat igen oss lite gick vi till den ikoniska fyren som överblickar staden. Vi stannade där till solnedgången och bevittnade när den lade sig bakom kullarna i väst. Sedan gick vi den långa vägen, genom nationalparken, tillbaka!
Notera min fina tröja. Speciellt medtagen för detta tillfälle!
Schysst utsikt. Också det som gör Byron till så bra surf, "the breaking point".
Fyren.
Utsikten från fyren...
Och den långa vägen hem, i mörker.
Det var den dagen.
Något som Byron är känt för är vågorna som finns där. Det ska vara ett av de bästa surfställerna i Australien.
Som jag skrev ovan är en av orsakerna den naturliga breaking point som finns där! Den bryter vågorna så att det bildas upp till tre hundra meters "tunnlar" i vågorna som sedan krossas mot klippväggen! Det var fantastiskt roligt att surfa där, om är utmattande. Meterhöga vågor är inte att leka med alltså!
Vi gjorde också en överlevnadskurs i Byron! Vi gick runt med en guide och lärde oss om växter, träd, djur, vi åt blommor, tvinnade rep av blad, tände eld med stenar, hittade drickbart vatten och kastade spjut! Det sjukaste vi såg var några blad som tydligt rörde på sig flera centimeter vid beröring! Galet alltså.
I Byron Bay åt jag den bästa hamburgaren jag någonsin ätit. På direktserveringsrestaurangen Bayger beställde vi varsin hamburgare. Vi fick något helt annat.
Första anblicken befäste förhoppningarna om en komplett måltid; jag såg förkroppsligandet av tallriksmodellen framför mig.
Vilande på en mjuk, luftig men smakrik kudde av hembakat bröd låg en saftig köttbit, rykande het, grillad till perfektion. Denna köttbit var täckt av en fyllig sås som fick burgaren att glittra i eftermiddagssolen.
Insnärjd i färsk isbergssallad och till hälften dold av tjocka skivor med tomat låg där även bacon. En vanlig hamburgare, tänker du kanske? Fel!
Rödlök. Färskt. Ekologiskt odlad. Skuren i perfekta bitar, inte för små, men inte heller för stora.
Precis när man tror att det inte kan bli bättre ser man vilken ost som vilar på detta makabra mästerverk; inget annat än halloumi. Halloumi. Dold av brödet, det himmelska brödet, ligger även en tunnt skuren skiva av smält brie! SMÄLT FUCKING BRIE!
För att hålla en sådan smakexplosion på plats har man stuckit ett träspjut genom härligheten. Den reser sig stolt över tallriken, blickar ut över omgivningen och vet att ingenting kan få den att böja sig!
Och som om inte detta skulle räcka så ligger gyllengula, krispiga stavar av potatis, friterade i olja och lätt saltade med havssalt, vid sidan av.
Jag tror i ärlighetens tecken att detta kan vara det bästa som hänt mig i Australien.
Mums!
Vi gick självfallet tillbaka till Bayger och köpte fler hamburgare. Avokado, ägg, aeoli, karamelliserad lök (med brie), jalapenos och räkor var bara några av de sakerna vi hade på. Jag kommer aldrig att glömma det stället.
[edit: skrev detta lite väl sent igår kväll. Hmm.]
Vecka 4: Sydney.
Ganska häftigt alltså.
Vi började med att bo på ett hostel som hette Wake Up! Det var lagom coolt men de hade slarvat bort vår bokning så där var vi bara två dagar. Lika bra, det låg mitt i chinatown och kostade $40 per natt...!
Det var kul att gå runt i Sydney dock! Första dagen kraschade vi bara i sängarna och var trötta. Så blir det när man sitter i en nattbuss i fjorton timmar!
Andra dagen gick vi runt och tittade på chinatown, hittade bland annat en schysst vinyl-affär och något gitarrställe och så. Kineser och thairestaurangen överallt. Härligt ställe!
Dag tre. Vi bytte hostel och gick på upptäcktsfärd i de yttre stadsdelarna! Det är en vacker stad men det finns inget jättespeciellt att se, faktiskt. Rätt överskattat, kulturmässigt. Men jag och Richard hittade världens bästa pub!
Wild Rover hette den! Enda orsaken att vi hittade den var att vi trodde att det var en t-shirt affär. Inga skyltar så långt ögat kunde nå! Bara en stor trädörr inklämd på en liten gata i ett litet distrik...! Föga visste vi att vi just knallat in på Sydneys tredje bästa pub enligt mätningar! Vi köpte fyra öl för $40.
Dagen därpå åkte vi till Bondi Beach också, det var fint där om än lite för kallt.
Tråkigt nog har jag inga fler bilder från Sydney då vi mest använde Teds kamera. Men jag ska skriva lite noggrannare om Sydney och ladda upp fler bilder senare!
För det var rätt häftigt när vi gick till Operahuset på Australia Day som sammanföll med det kinesiska nyåret! Så gissa vad? Vi var i Sydney över nyår!!
Vi promenerade dit med lite goon, tog några bilder, gick ner till baren, drack en öl. Richard gick tillbaka med en polare han träffat dä så jag och Ted hängde vid vattnet ett tag och snackade skit.
När vi gick tillbaka så hörde vi plötsligt fyrverkerier. Vi sprang in i en högt belägen park för att se om vi kunde få en glimt av showen - och mycket riktigt, vi fick se nyårsfyrverkerierna!
Det var ganska maffigt att se, vi kunde höra musiken också. Trodde vi.
När fyrverkerierna var över vände vi oss om och insåg att vi sprungit rakt in i en klassisk konsert! Det spelade alltså en orkester på närmare 100 man i en park i Sydney, mitt i natten, för en publik på några tusen...!
Tchaikovsky dundrade de på med när jag och Ted beställde en till öl (plastmugg) och försökte hitta en plats långt fram. Vi hittade ingenstans att sitta så Ted plockade fram en äkta Romeo&Juliet och tände just utanför området. Vi stod där och lyssnade tills konserten var slut innan vi begav oss tillbaka till hostelet för lite dryckesspel. Det var ett bra nyår!
Det var ungefär det vi hann med i Sydney. Morgonen den 27:e januari steg vi upp för att åka till Nya Zealand. Men det blir i ett annat inlägg. Nu ska jag sova.
Australien.
