Till min familj.

Jag vaknade på julaftonsmorgon och insåg att julstämningen hade smugit sig på under natten! Äntligen känner även jag att det är jul! 

   Det är otroligt konstigt att fira jul när det är 27 grader ute, man doppar fötterna i poolen och svettas i solen. Jag menar inte på att det skulle vara dåligt - för jag har det otroligt bra. Det är konstigt, men bra.

   Jag saknar er, min familj och mina vänner! Ni vet vilka ni är! Det kommer inte att bli samma sak att fira jul utan er men jag hoppas att ni har det bra, på andra sidan av vår runda jord! 

Här är en dikt jag hittade om en pojke som inte heller är hemma på julafton. Jag tyckte att den var ganska passande även fast den är väldigt gammal. Och här är det inte kallt, heller.

   Den heter "Skjutspojken", om någon är intresserad av att läsa hela. 

   Vintern är bister och rocken är tunn,
Armbågen genom den lyser,
Tänderna hoppa, som kråkor, i mun,
Hoppsan! men skam den som fryser!

   Julafton är det, – men skjutsen skall gå
Ända i blekaste döden.
Det är ordentligt – jag därför kör på.
Hoppsan! hvad lyckliga öden!

   Landsvägen älskar jag mer än mitt hem;
Hemma går huller om buller.
Värdfolket super och barnen med dem; –
Hoppsan! nu husbond’ är fuller.

   Gröt jag ej finge i afton ändå,
Äfven om hemma jag vore.
Här kan jag kanske en tolfskilling få,
Hoppsan! af herren, den store.

[...]

   Herrn tycks mig vara beskedlig och from,
Kappsäcken bukstinn för resten.
Säkert han lämnar min ficka ej tom,
Hoppsan! som heliga prästen.

   Nu ä’ vi framme! Ur vägen, vet hut!
Här är en herre, som duger!
Drickspengar ger han, – fort, bönder, kom’ ut! –
Stilla! få se om jag ljuger!

God jul! Jag älskar er!