Västkusten

Efter helgen så tog vi oss sakta men säkert ner efter västkusten på södra ön - vi körde många mil i bilen, lyssnade på musik och njöt av utsikten...! 

Såhär såg det ut söder om Westport.

Vägen snirklar sig efter kusten, som synes här ovan. 

Men de har lite skumma saker här i NZ också; här är en bro, där körriktningen växlar mellan norr och syd för biltrafik, men tåg har företräde. Tacka fan för att tåg har företräde? 

Jag har i alla fall tittat på mätarställningen och jag kan gladeligen meddela att vi har kört närmare fyrahundra mil nu. Det kan ha något att göra med att vi kört lite fel också... Bland annat så körde vi nästan tre mil för långt efter att vi spenderat en dag i Greymoth - där de för övrigt hade den bästa kaffekoppen jag druckit.

Titta bara...! Skummad mjölk, kakao och chokladsås har aldrig sett så bra ut tidigare! Kaffe var det där i också.

Hur som helst; vi körde förbi ett ställe som hette Shantytown. Efter tre mil så vände vi och åkte tillbaka.

   Shantytown är en gammal guldgrävarstad på västkusten - över hundrafemtio år gammal (vilket är gammalt för att vara en civilisation i NZ) men den är inte längre aktiv. Numera tjänstgör den som turistfälla - $35 skulle de ha bara för inträde. Det struntade vi i och promenerade rakt in. Ingen sa något om det ändå. 

Shantytown. Inte jättehäftigt.

Däremot hade de en mineralutställning som var rätt häftig! Ett helt rum fyllt med stenar låter kanske inte som en pulshöjande aktivitet men det var sjukt intressant att se! Jade, granit, obsidian, calcite och kristall var bara några av de klumpar som stod bakom glas. 

Det fanns även luminiscenta stenar, eller självlysande, om man vill beteckna det som så. Här förstärkta med ultraviolett ljus. 

Längs efter vägen mot bergen så åkte vi även igenom ett ställe som hette Fox. I Fox stannade vi för att gå upp i bergen och se på Fox Glacier, som tråkigt nog är väldigt tydligt tillbakadragande. Vi fick inte gå närmare än platsen där glaciären var år 2008. Kan ni gissa hur långt det var till istäcket? Hur långt kan tusentals ton av is retirera under fem år? Titta på bilden. 

En schysst promenad på nästan två kilometer. Tragiskt. 

Men det fanns i alla fall gott källvatten i bergen!

När vi åkte vidare efter glaciären så fastnade vi i Haast, där de stängt av den enda vägen genom bergen på kvällstid. Knepigt. Dagen efter var betydligt bättre!

Riktigt vackra landskap.

Under resten av resan söderut hände det inte så jättemycket. Det blev fler och fler människor på alla campingar, vilket var trevligt, men det blev också dyrare och dyrare, vilket var mindre trevligt. 

   Missförstå mig inte, det var riktigt bra dagar, med helt fantastiskt väder och bra campingplatser, musik och grillat kött. Sedan kom vi fram till Queenstown.