Inte mycket att göra åt saken.
Vi åt lite ostmackor till frukost och hoppade direkt in i bilen. Vi körde tills vi kom till nästa mål på kartan, nämligen Tane Mahuta, lord of the forest. Nya Zealands största levande kauri-träd, närmare två tusen år gammalt! Det är sjukt imponerande, med tanke på att om man trampar på dess rötter så finns risken att man dödar trädet. Galet.
Det gick inte att få med hela trädet i bild även fast jag står mer än 10 meter från stammen...!
Det var inget litet träd i alla fall. 13,8 meters omkrets, 51,5 meter högt och 244,5 kubikmeter brasved bara i stammen. Fick mig att minnas trädet jag såg i Australien också, fast det här kändes mer äkta på något vis.
Lite info.
Vi tog en tillsammans också.
Vi träffade även på Scott från Whangarei. Otippat, men roligt. Sen hoppade vi in i bilen igen och körde vidare.
Vägen såg mest ut såhär på norra halvön; rätt tråkigt väder men ganska schysst utsikt ändå. Regnigt. Och jäklar vad det tog lång tid att köra vid bergen - tio mil tog oss 2h 20min...!
Till slut kom vi till ett ställe som hette Raglan, vilket är en liten surfstad på västkusten. Vi tänkte ta det lugnt där över helgen, ta hand om Bettan, få lite frisk luft och fylla på förrådet med mat.
Följaktligen så förflöt fredagskvällen lugnt. Vi åt en sen middag och sedan gick jag för att träffa Nic och Charlotte från Noosa! De är också i NZ och bodde på samma hostel som oss, tillsammans med resten av tour-bussen de åker med. Jag hann inte träffa dem länge men det var riktigt roligt att se dem igen!
Hostelet vi bodde på (det fanns ingen gratiscamping) hade dessutom bastu, så på lördagskväll (efter att vi tvättat och vaxat Bettan) köpte vi ett tolvpack öl och parkerade baken därinne. Det kändes nästan som att vara hemma igen, det var en sån där grej man inte insett att man saknat.
Det hade varit en dunderbra kväll om det inte varit för att Ted fick någon allergisk reaktion och började må jävligt dåligt närmare kvällen. Synd liksom, men sånt händer.
No comments:
Post a Comment