Wellington, Outer Shire och Stena Line

När jag vaknade på lördagsmorgon gick jag och duschade (varmdusch, en sällsynt lyx numera!!) innan vi packade ihop våra saker och checkade ut. Givetvis så skulle jag glömma min bok i rummet, vilket jag inte kom på förrän dagen därpå. Tur att jag läst den förut. 

   Vi tog bilen och åkte runt i Wellington ett tag - vi åkte upp på ett litet berg som heter Mt Victoria, där det på toppen finns en rund utkiksplats vilket är högsta punkten vid hamnstaden.

Richard ville steka i Teds glasögon...

Innan vår käre mekaniker tog tillbaka dem med våld. 

 Vi började gå ner för berget igen. Även fast man kunde köra en bra bit så var det fortfarande nästan en timme att gå. På vägen ner hittade vi ännu en till inspelningsplats.

10 år senare och jag kan fortfarande föreställa mig de fyra hobbitarna rulla nerför stupet...!

"Här stannar vi och röker tobak." sa Richard. Så vi tog det lugnt där ett tag, letade efter svamp och brutna morötter. 

   Vi tog oss ner för berget och hoppade in i bilen igen. Jag undrar hur långt vi har kört nu? 200 mil? 300? 500? Nåja, jag får titta på mätaren sen! 

   Efter en snabb lunch och en kopp kaffe så åkte vi och checkade in vid färjan som skulle ta oss den fyra timmar långa resan mellan öarna - och vad skulle vänta i hamnen på oss om inte en Stena Line? Det är vad jag kallar kvalié! 

Det var rätt coolt att köra runt i en båt också. Att hitta en parkering var inte så svårt!

När vi kom till södra ön så åkte vi några mil innan vi hittade en campingplats mitt ute i ingenstans. Vi slog upp tältet i mörkret och tog en kvällsmacka innan det var läggdags.