Vi steg upp klockan 8:30 på måndagsmorgon (27/1 -14) för att hinna checka ut innan bussen till flygplatsen gick. Trötta men uppspelta gick vi ner till receptionen och lämnade in nycklarna. Då får vi veta att bussen är 30 min sen.
Nåja, tur att vi gick upp så pass tidigt.
Vi kommer till flygplatsen ca trettio minuter senare än planerat. Sextio minuter kvar tills check-in stänger.
Vi tittar oss omkring, packar om väskorna lite och dricker en snabb kopp kaffe. Vi beger oss till check-in och väger in väskorna. Kvinnan bakom disken frågar om våra pass och biljetter.
Allting är i sin ordning. Förutom det faktum att vi nekas visum. Vi saknar biljett från Nya Zealand så vi får inte hoppa på planet. Det är bara att köpa en biljett tillbaka så får vi komma med. Och så måste vi skriva ut en kopia på vårt visum i Australien också.
Nåja, tur att vi kom hit så pass tidigt.
Vi går till datorerna en trappa ner och börjar söka efter billiga flyg till Sydney. Vi hittar några biljetter som vi köper via Ticket.se och betalar med Richards mastercard. Han går till en help-desk för att skriva ut sitt visum - $3 per sida (sånt gör mig förbannad, utnyttja folk på det sättet) - och kommer tillbaka för att skriva ut biljetterna. Då kraschar datorn och våra biljetter försvinner.
Eftersom det var en svensk sida och det var mitt i natten i Sverige så fick vi inget bekräftelsemail - vi kunde inte bevisa för kvinnan att vi hade köpt biljetter.
Trettio minuter tills planet ska lyfta...!
Vi rusar upp till kvinnan vid check-in (som enkom höll öppet för oss) och ber henne kolla via flygbolaget. Det fanns inget hon kunde göra.
Vi går till en annan disk och pratar med en annan kvinna där. Vi köper varsin biljett IGEN. Den här gången betalar vi var för sig.
Vi rusar tillbaka och får äntligen checka in. Två biljetter fattigare och över två timmar försenade.
Tio minuter tills planet ska lyfta.
Vi rusar genom säkerhetskontrollen och får dessutom expresspass bara för att vi ska hinna! Allt går bra för mig men Ted får gå in i en stort cirkulärt glas-rum och blir skannad med någonting som skulle kunna vara från Matrix.
Vi rusar till vår gate och inser att planet är försenat. Med mer än en timme.
Nåja, tur att vi var här så pass tidigt då.
Det var lagom skönt att sätta sig på planet. En liten skärm med ca 30 filmer (dåligt rippade, kinesiska subtitles), lite musik, spel och en live-feed från två kameror från samma plan som ovan var placerad framför varje stol. Touchscreen var det och allt.
En kudde, en filt, kaffe, te, bra mat, en öl eller Cola och kakor fick man också. Riktigt bra flyg. Kineserna kan alltså.
Det var ungefär det enda som gick bra den dagen.
När vi landade i Auckland i Nya Zealand så möttes vi av stora skyltar med "The Hobbit" och dvärgstatyer av frigolit. Det var ju kul egentligen men kändes lite för turistigt för att uppskattas ordentligt.
Vi åt lite snabbmat på flygplatsen, köpte nya sim-kort till telefonerna, jämnade skulder mot varandra och sedan hoppade vi på en skyttel till Auckland Central.
Auckland är största staden i NZ med närmare 1,4 miljoner innevånare.
Skytteln släppte av oss på Ponsonby Backpackers efter 25 minuters körning. Vi gick in med våra stora, tunga väskor och klockan var ju ganska mycket så vi ville ju bara gå till sängs...
Men det fanns inga rum där. Vår bokning för en vecka var inte där.
Vi fick panikjaga runt i Ponsonby i Auckland, Nya Zealand, klockan 21:30 på en måndagskväll, med ryggsäckar som vägde mer än 20kg, efter sängar att sova i för att vi inte kunde hitta hostelet vi bokat på. Allting var stängt men till slut hittade vi ett litet backpackerställe vi fick plats på. Tre olika rum, men det rörde oss inte i ryggen. Vi var bara glada över att slippa sova på en parkbänk i sensommarkylan. Vilken jävla dag, va?
Turist? Javisst!
No comments:
Post a Comment