Jag sov i tältet natten innan så jag vaknade när solen steg över bergstopparna. Eftersom jag förstod att det skulle dröja ett par timmar innan de andra vaknade så satte jag mig i en av våra fina stolar och läste, till porlanden från bäcken och vågornas brus från havet.
Vad jag såg när jag vaknade på morgonen.
Det är nog svårt att tänka sig en bättre morgon. En bra bok, frisk havssaltad luft, en varm kopp kaffe och total stillhet. En stund jag kommer att minnas länge.
När Ted och till slut även Richard vaknade så åt vi brunch (vilket har blivit en vana för oss) och begav oss mot dagens utflykt, Dimholt Road!
Tills den försvann in i skogen...
Landskapet förändrades...
Skogen försvann...
Vi gick lite vilse...
Innan vi hittade vägen! Den var förändrad, men det var ju 10 år sedan de spelade in filmen också...
Vi vilade uppe i berget ett ta innan vi gick den jobbiga vägen tillbaka, vilket tog ungefär en timme. Fan vilka benmuskler jag kommer att ha efter den här resan!!
Efter att vi druckit enorma mängder vatten och packat in tältet i bilen så började vi åka mot Wellington! Vi stannade bara på ett ställe först...
Vattnadal!
Återigen så var det inte så mycket kvar av inspelningsplatsen (Peter Jackson var tvungen att återställa inspelningsplatserna till ursprungligt skick) men här är trädet som Legolas, Orlando Bloom, beväpnad med båge och pil, tog den bild som blev ikonisk för alvprinsen.
"Vänta, vilken film var det nu då?"
Efter att vi promenerat runt i Rivendell så åkte vi vidare mot Wellington. Klockan var ganska mycket när vi till slut lyckades checka in på ett hostel. Vi valde att sova i sängar den fredagskvällen och vi fick dela rum med några Zealändare och någon Māori.
Vi gick ut (klockan var strax efter nio) för att hitta någonstans att äta. Vi gick runt i centrum bland alla festsugna människor och letade i en halvtimme. När vi till slut hittade en restaurang köpte vi varsin ale och beställde lammkotletter med friterade kroketter och citronsås över en spenatstuvning. Vi kom överens alla tre om att det var det bästa vi ätit i Nya Zealand.
När vi kom tillbaka till hostelet så var våra roomies fulla som ägg, men tack och lov så gick de ut och vi kunde somna gott.
No comments:
Post a Comment